Jag hatar när jag kommer in i Deppiga perioder när man ifrågasätter varför man överhuvudtaget lever på denna jorden, känns inte som om man bidrar med något, jag har ingen egen familj, inget meningsfullt arbete, inga direkta drömmar om hur jag vill att livet ska bli. Känns bara som att just nu känner jag mig osäker, ensam, full av självförakt och uttråkad och vilse. Måste gå några steg vidare i mitt liv och försöka hitta en mening med det hela, har hamnat i en trygghetsfas igen och vädur som jag är tycker jag inte om sådana platser utan blir rastlös och vill gå vidare eller ta livet av mig, nej skoja bara. Hade jag inte velat och tydligen ingen annan heller eftersom jag lever än hehe nå vi får se vad jag hittar på. . . .to be continued. . .