bli inte en främling för mig...

i fredags natt låg jag och tänkte på min mamma, försökte få fram mina minnesbilder av henne och känna henne hos mig men ju längre tiden går sen hennes död desto mer känns hon främmande, overkligt, var det så mitt liv såg ut för mer än 15 år sen? vem var min mamma? minns jag henne rätt?
jag blev skitledsen, det sista jag vill är att glömma henne eller inte längre känna mig nära henne...
när jag var tonåring, låg jag i min säng, tittade på en speciell stjärna och pratade genom denna med mamma....
det var längesen jag vände mig till henne nu... jag får inte glömma henne, jag får inte glömma henne!!




det sjuka var att sen på natten drömde jag om att jag och syster var på en gård här i sverige där Michael Jackson bodde, och jag såg han i fönstret sen kom han ut och gav mig världens kram och fick mig att känna mig så älskad och trygg, vaknade upp med värsta sinnesstämningen... lite pinsamt att man blir så berörd av Michael Jackson men man kan inte råda över sina drömmar... jag hade bästa drömmen och jag fick en bra känsla av den...
jag behövde det även om det bara var på låtsas...




Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie

Oj fick helt gås hud när jag läste det. Livet är bra orättvist ibland! Och hoppas ibland att vi får träffa dem igen när vi själv dör!

2009-09-14 @ 16:17:54
URL: http://nogg.se/annsnagelstudio

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0