kanske överdrev i gårdagens inlägg om min syster, nu visade sig att det var hennes son som inte ville till danmark, varför kan jag inte förstå.
jag har börjar upptäcka med mig själv att jag har svårt att känna med andra människors problem som inte jag kan relatera till,  i mina öron känns det som undanflykter fast det kanske i deras värld verkligen är problem.
jag ser inga problem, uppkommer det problem löser jag dem, jag ser inte hinder jag ser möjligheter
och ibland har jag svårt att relatera till personer som inte är som mig...
vi vill ju bara jättegärna att de kommer med till danmark, för pappas, vår och speciellt adams skull.
huset kommer stå helt tomt, adam kommer inte ha några lekkamrater förutom sin tråkiga mamma och mosti hehe

visst det kommer bli lite mer bök eftersom vi måste ta buss till våra utflykter men vi behöver bara åka till aalborg två gånger, det kommer inte bli mer stök av att min systers två döttrar ska med när vi bott med minst 7 barn i huset innan...

jag önskade hon kunde ändra sig men så är hon ju också principfast tyvärr :(
ska smsa henne nu och säga att de kan tänka på det tills måndag så ringer vi pappa då.

jag är en typsik vädur bara hehe:

^{Mindre goda egenskaper}

^{Väduren är ibland självisk och dominerande och alltför pådrivande - du kör på i ditt eget tempo. Du blir kanske också lite för frispråkig ibland.}

^{Du har lätt för att bli sårad när du inte får igenom dina åsikter och idéer, eller då de möter motstånd. Ditt heta temperament känner många till.}