Känns som att jag kanske borde börja blogga igen, mest för att få ur mig alla tankar och funderingar jag bär på varje dag..

Nu är det ju mycket kärleksproblem igen..

dejtade en kille, R, under ca 1,5 månad.. helt plötsligt slutar han höra av sig eller svara på mina sms.... och genast sätter mitt dåliga sjävförtroende igång på full fart: nu duger inte jag längre, nu har han hittat någon bättre, han bara utnyttjade mig för sex.. bla bla.... försökte få kontakt med han på flera sätt men han ignorerade mig och jag blev så jävla sårad och kände mig så himla obetydlig..
så jag gick ut på helgen och hånglar med en kille bara för att visa för mig själv att jag duger och att jag är åtråvärd, som vilken fjortis som helst :/ 
hjälpte inte min saknad efter R, så jag bestämmer mig för att snabbt hitta någon annan, går in och skapar en profil på en nätsida och slänger ut lite krokar... får fatt i 3-4 killar som jag börjar maila och flörta med intensivt.. 




På lördagen är det fest i Helsingborg hos en väninna och jag har halvbestämt med en idiot att träffa honom under kvällen, förvånad man blir när svinet ställer in?! fast innerst inne blev jag glad för jag ville egentligen inte träffa honom, en sexdejt hade nog bara förvärrat situationen...
av en slump träffar jag istället en annan av killarna jag flörtat med, en fransman, ingen kemi där heller.... suck..

Då är 2 killar borta, men har en del kvar att avverka tänker jag för att komma över någon ska man komma under någon annan sägs det ju... så börjar flirta intensivt med en kille som ringer och är jätterolig och charmig, perfekt! tänker jag för mig själv... nu äntligen en riktigt rolig kille som kan få mig att glömma R och hans dumpning av mig..

Ja då gick man på dejt med denna killen igår.... hmmm... lite mage kan jag ta... men tjocka ben?! nej där går min gräns och dessutom undrade jag hela tiden vart charmen och humorn tagit vägen? inte alls samma kille som jag tänkt mig.. satt bara och tänkte på R och saknaden efter honom blev bara större och ledsen går jag hem från dejten..




Efter en massa snack med syrran bestämmer jag mig för att göra ett sista försök att nå ut till R och skickar ett facebook meddelande där jag skriver om hur jag saknar honom och har svårt att gå vidare på grund av hur han ändrade sitt sätt mot mig så plötsligt... Glad för att få ut mig mina ledsna tankar går jag sedan i sängs, med en till kille avbockad från den jobbiga flirtlistan...


Imorse vaknade jag och ser att jag har ett sms... från R !!! snacka om att jag blev chockad! men så jävla lättad att mina ögon tårades.. han skriver att han oväntat kanske ska bli far och hur ledsen han är att det gått ut över mig, att jag är så go och förtjänar något bättre.. kan inte beskriva vilken lättnad jag kände... nu återfår jag mitt förtroende.. det var inte jag som gjort något fel eller varit tråkig/ful/jobbig... och han tycker om mig så jag har inte bara blivit utnyttjad.. äntligen får jag förståelse för situationen och det känns så jäkla bra..
visst hade jag hellre önskat att han kunde fortsätta träffa mig här och nu men det blir inte alltid som man tänkt sig.. och kanske om det är meningen, kan vi börja träffas igen senare och det kan vara ett falskt alarm, vet man aldrig.. vet inte vem som är gravid men antagligen hans ex eller någon random tjej han har haft one-night-stand med .. huvudsaken är att jag visst betydde något för honom och att jag inte bara var någon tjej han tyckte han kunde utnyttja...

nu ser jag framemot en bra sommar med mycket träning och komma-i-formande :)
nu är det min tur, jag ska ha roligt med familj och vänner och strunta i kärleken ett tag.. är inte mogen för att träffa den ena idioten efter den andra för att fylla ett hål som inte fanns från början dock har jag två kvar på listan så får se vad jag gör med dom.. .. återkommer R är jag iaf redo för honom, kommer han inte blir det bra ändå känner jag :)

Sommar 2012 här kommer jag!